Funderingar på en läkarbrits

När man är hos läkaren och ska undersökas och de beordrar en att ta av sig till bara underkläder så finns det vissa saker, utöver skadan, som det är viktigt att tänka på.
Till exempel:

• Varför har jag just idag valt att ha på mig ett par otroligt missfärgade och fula trosor? (Är dock väldigt glad över att jag inte använder string)
  
• Hade det varit snällt att raka benen innan besöket så att den stackars norska läkaren slapp sticka sig på stubben?
• Dömer hon mig för att jag inte har smala och vältränade lår?
  
• Diskuterar läkarna patienternas val av trosor, och orakade ben under kafferesterna?

Samt tusen andra funderingar. Som ni kanske märker är jag inte helt bekväm i min patientroll...

På knäfronten intet nytt...

Jaha, det var ju givande att gå till läkeren...eller inte. Hon kände på knät och det satt kvar (skönt), sen kände hon på mitt friska knä, det satt också kvar. Sen böjde hon på benen, det gick inte lika bra, men det var nog ingen fara. Hon konstaterade att jag nog hade skadat knät, NÄHÄ?! Jag som gick till läkaren bara för att det är så himla roligt, och inte för att jag trodde att jag hade skadat mig... Hur som helst, rådet blev att det är bra att träna, och att om det bara gjorde lite ont så är det ingen fara. Hurra!
På vägen hem från läkaren gjorde jag ett eget litet böja-benet-till-max-test. Testet går till så att man väljer lämplig hal och isig plats, i mitt fall en busshållsplats, sen så tappar man fotfästet å kastas ner på båda knäna. Detta testet visade mig att det visst går att böja benet maximalt, men att det gjorde j**ligt ont! Nu haltar jag igen...

Nytt jobb :D

Yey! JAg har fått ett jobb. Har gått omkring här i Trondheim och varit otroligt fattig (vet inte vad som hände med stidielånet) så jag har desperat försökt få tag på ett jobb. Har varit omkring på olika cafeer och barer utan någon större framgång, men så fick jag tips om att man kunde söka till städföretag, sagt å gjort. Dagen efter ringde hon, och för två timmar sedan var jag på intervju. Det gick strålande, de älskade mig å sverige! Citat från chefen- "jag tycker vanligtvis inte om folk men dig älskade jag från första sekund" det känns ju alltid kul att höra :D Bra för egot. Det enda problemet är att de har förutsatt att jag ska jobba där över sommaren och sen typ hur längs som helst. Jag ska ju åka hem till Sverige typ 1:a Juni. Och ja, det logiska hade varit att säga direkt när vi satt där att jag bara ska bi i Trondheim några månader till, men det passede sig liksom inte. När man väl är på intervju så vill man ju så hemskt gärna ha jobbet att man lätt underhåller sanningen... Kan bli en typiskt jobbig situation senare, men jag får väl dra till med nån lögn om att jag blivit inkallad av försvaret att delta i finska-vinterkriget eller att jag har mördat någon och måste fly landet. Ja ja, det ska nog lösa sig.
Hur som helst, jobbet är ett städjobb, jag som alltid velat bli städerska...och jag ska köra omkring med en såndär städmaskinsak, inte det mest intressanta kanske men för 140 NOK i timmen så bryr jag mig inte. Hurra jag kommer kanske att ha råd att betala tågbiljetten hem i Juni.

Invalido

Suck, jag är trött på min invaliditet. Nu har jag nämligen åldrats till 73...har så ont i ländryggen att jag inte kan röra mig. Vet inte vad jag har gjort men nåt är helt klart galet. När man ska ta upp saker från golvet finns det ju lite olika tekniker, man kan böja på benen och ta upp sakerna, eller man kan böja på ryggen. I mitt fall fungerar ingen av dessa tekniker, därför har jag en egen lösning, jag balanserar ner på ett böjt ben (mitt friska högra) med det vänstra utsträckt...en riktig cirkusakt. Detta går bra för det mesta, men inte i dushen, där finns det ju inte direkt någon plats för vänsterbenet att vara utsräckt. Någon mer erfaren som har lite tips på hur man blir av med smärta i ländryggen? Om jag är såhär invalid när jag är 23 då känns det ju som ett under om jag inte är rullstolsburen vid 40...
Ska iaf gå och gymma lite i eftermiddag och hoppas på ett under. Sen ska vi äta semlor :D Det är nog den bästa medecinen mot rygg å knäproblem har jag hört :P

Mitt nya hem

Jag har ju flyttat. Från studentgetto till ett vanligt getto, men det är najs. Mitt nya boende är en lägenhet som jag delar med en norrman Jon-Arne och en australiensare Jay. Jag är nöjd, de två karlarna både dushar och tvättar sina kläder, hallelulja! Mitt rum är stort som en garderob och då jag hade ställt in min säng så var det fullt...nästan. Har dock fixat en hylla och en liten byrå (kommode på norsk) så nu kan jag även förvara vissa saker. Det mesta har dock ansetts vara överflödigt från min sida och därför fått flytta ner i resväskor, eller för att jag över huvud taget ska kunna komma in i mitt rum så var jag tvungen att rationalisera lite. Kan visa bilder av restan av lägenheten senare när jag känner mig inspirerad :P

Telefonkö...

Har bestämt mig för att faktiskt kontakta min husläkare för att få lite råd angående mitt knä, men det är uppenbarligen inte det lättaste. Telefonen är upptagen hela tiden, har försökt ringa i 2 timmar snart, och de har inget kösystem. Dock har de ett system där man ska SMS:a och det har jag också gjort men inget händer. Snart ger jag upp och skiter i läkaren. Jag får väl googla på knäskador och diagnostisera mig själv :P Åh jag vill åka skidor!

Roliga funderingar

Som alla vet så är svenskan och norskan väldigt lika, och som de allra flesta vet så finns det vissa ord som har helt olika betydelse på norska och svenska. Ett sådant ord är rolig. På norska betyder det nämligen lugn. Detta kan leda till vissa förvirringar, typ som när Åsne Sejerstad komenterar från Afganistan i Svensk TV "det har varit en rolig kväll här i Afganistan". Låter typisk dumt. Men nu till min tanke. I svenskan (och norskan) har vi ju ordet ro (att ta det med ro), och rent logiskt så känns det ju som att rolig då borde vara en förlängning/böjning på ro. Typ som sol och solig. Alltså känns det ju bra mycket med logiskt att rolig ska betyda lugn. Min slutsats i detta är alltså att norskan kanske är ett mer logiskt språk. Det finns dock finns tillfällen då man tvivlar på detta påstående. Vissa ord är ju svårt att ta seriöst, t.ex. "rusebrus"=alkoläsk (typ smirnoff ice). När jag första gången fick beställningen "en rusebrus takk" på jobbet så kontrade jag med att gapskratta (det uppskattades inte).
Men trots allt, norska är pent :D

knäskada = uttråkad = nystart

För att lyckas uteruppväcka min blogg, som hamnade i koma någon gång i December, har jag satsat stenhårt på HLR, återstår att se om det funkar...

Norge är supert! (för det mesta) Mycket snö, vänner från Sverige och ny lägenhet, kan det bli bättre?
Snön är överallt, framförallt är den där man ska gå. I Trondheim verkar de inte ha några plogbilar, dock har jag sett små ivriga norska farbröder med spadar så hoppet lever. När det är så mycket snö då ska man ju passa på att åka skidor, det har jag gjort. Slutsats:
Längdskidor - är inget för mig, man måste ju jobba så mycket för att ta sig någonstans.
Slalomskidor - Det är mer i min smak, det går fort, man får hjälp upp (läs lift) och det är vansinnigt roligt. Eller rättning, det är vansinnigt roligt ända tills man vrider knät typ 720 grader när man ska försöka sig på konstformen puderåkning. Jag satsade friskt ner för backen, och kom typ 15 m innan jag tappade kontrollen helt och fastnade med ena skidan och vred sen om kroppen ordentligt, och all den vridningen tog jag ut i knäleden. Typiskt dumt. Det gjorde så ont så jag inte visste var jag skulle ta vägen, blev dock räddad av min nya svenska bekantskap Hanna (som även hon pluggar i Trondheim). Därefter lyckades jag ta mig ner för backen, mestadels åkandes på högerskidan, för att sen inse att mer skidåkning idag verkar otroligt dumt. Erik (min KTH kompis Kristinas pojkvän) som är en otroligt driftig karl lyckades ragga upp en skoterkille till mig, tackar tackar. Sen blev det skoterfärd (nåt roligt i allt det knäiga) och påföljande ispåse. De resterande 4 timmarna roade jag mig med att sitta i värmestugan å titta på skidskytte utan ljud och med dålig bild, jag var måttligt nöjd, medan de andra lekte i snön. På kvällen så tyckte mina vettiga vänner (Kristina, Erik å Hanna) att dte nog var smartast att åka till sjukhuset trots allt. Det gjorde jag. Doktorns slutsats: sträckning av inre ledband och skadad meniskel. Uppskatad läkningstid: 6 veckor. SUCK!!!

Allt detta har alltså lätt till att jag nu återupplivat min blogg. Inget ont som inte... ja ni vet. Men jag är fortfarande bitter å otroligt uttråkad. Bara för att man inte kan träna så blir man otroligt träningssugen...tror dock att knät är på bättringsvägen. Egen uppskattad läkningstid: 1,5 v (det betyder 4 dagar till :D Har hört att det är väldigt smart att börja träna igen för tidigt å slita upp skadan igen, så det ska jag satsa på. Det är ju så alla riktiga idrottsstjärnor gör :P