Kommentarer

Har hört från en av mina källor att det har varit svårt att lämna kommentarer om man inte har ett konto. Jag har fixat det nu, alla som vill kan lämna kommentarer nu...tror jag.
Nu ska jag iväg på nått jippo på studenter samfundet. Studenter samfundet är ungefär som kåren, det är där alla studenter hänger, och det är där alla fester håller hus. Det är en stor röd byggnad med tusen små rum och korridorer. Jag som inte har nåt lokalsinne i vanliga fall, men jag kan ju alltid fråga "hvor er jeg?"

Måste gå nu, ska ut å göra byn.
puss puss

Bergen

Är nu hemkommen efter två dagar i Bergen. Jag var där men en av kurserna jag läser. Det var en stor konferens som hette "Vann i By", mycket intressant och lärorik! Känner mig så otroligt viktig när jag får mingla med företag och högt uppsatta personer inom landsting o.dyl. Dock känns det alltid som att man inte riktigt hör hemma på sådana ställen, alla andra är ju viktiga på riktigt men jag är ju bara på låtsas. Eller? Jag kanske är viktig...
Hela resan, boendet och maten bekostas delvis av skolan och delvis av företag som går in med sponsring. Det enda jag behövde står för själv var...öh ingenting faktiskt. Vi blev tom bjudna på öl när vi var ute, och det är ju inte direkt som att ölen är sådär jättebillig i Norge. Att betala 70 NOK för 0,5 l är helt normalt...hallå jag är ju student och det förstår väl alla att ekvationen student och 70 NOK för en öl inte går ihop?!
Här är den typiska bilden av bergen (har inte tagit fotot själv...) dock är det ett stort fel på bilden, kan ni gissa vad???? Jo, felet är att det är sol på bilden, och som alla vet är det alltid regn i Bergen vilket vi fick erfara. Jag var väl förberedd i högklackat och tygjacka, inget paraply...det är bara för mesar. Jag är ju viking för sjutton gubbar!

Det var roligt att studera alla skolbarn i byn. Alla hade superregnställ, supergummistövlar och speciella regnskydd för skolväskor och cykelhjälmar. Det regnar alltså 2500 mm/år i Bergen jämfört med Stockholms 600 mm/år. Vem vill bo i Bergen?

Upptadeting

Jag visste det, så fort det kommer andra saker ivägen så glömmer jag att blogga...men här är iaf en snabb uppdatering.
Jag har börjat skolan nu, men det går lite sådär. Det är näst intill omöjligt att få ihop ett vettigt schema. Antingen så krockar kurserna eller så krockar tentorna. Hoppas dock på att få ordning på allt denhär veckan...

Angående cyckelproblemet så lyckades jag fixa pedalen...eller inte jag men jag gick till en cykelmekaniker. Jag kände mig glad å nöjd å åkte genast till IKEA och shoppade. På vägen hem började helt plötsligt mina växlar att fungera! Jag var överlycklig och kände att denhär cykeln å jag ska nog kunna komma överens iaf. Då gick bromsarna sönder! Jävla bajscykel! Nu tittar jag argt på den varje gång jag går förbi...tror att det hjälper.
Nidarrosdomen, Trondheims stolthet!

Hus nere vid vattnet i centrala Trondheim.

Cykelproblemet

Här i Trondheim har alla cykel, och då menar jag verkligen alla! Från små knoddar som knappt kan gå, till pensionärer som inte heller kan gå. Jag ville ju inte direkt vara sämre så direkt när jag kom började min cykeljakt. Alla studenter som kommer och går gör att ruliansen på cyklar är rätt stor, och utan allt för mycket jobb lyckades jag köpa en begagnad sak. 400 NOK fick jag ge och det kändes som ett kap! Borde dock vetat bättre, ett kap är aldrig ett kap! Första dagen lossnade bakhjulet, andra dagen insåg jag att växlarna inte funkar ordentligt och idag lossnade pedalen... Bakhjulet lyckades jag montera fast igen, även om det är lite skevt, och angående växlarna så fungerar de tre stora det är bara de på bakhjulet som inte hänger med riktigt. Lite enkel matte säger då att 3 av 21 växlar fungerar, alltså ungefär 14 %. Pedalen däremot är ett större problem. En lösning på problemet är att var tredje tramptag sparka in pedalen och på så sätt få den att inte lossna. Nackdelarna med den varianten är att uppförsbackarna är omöjliga att klara och man ser ut som om man hade nåt gravt problem i hjärnregionen. Som ni kanske inser är denna metoden inte särskillt hållbar, men händig som jag är tog jag mig till clas ohlsson och köpte muttrar...som inte passade. Jag måste nämligen ha en typ av mutter som är gängad på utsidan, och det är inte direkt så att det kryllar av den typen av muttrar i Trondheim...
Nu har jag en tillfällig lösning (mycket tillfällig!) med gaffatejp haha. Tejp kan man laga nästan allt med!
Fortsättning följer på cykelproblemet, och det är olidligt spännande!

Som ett tillägg kan jag meddela att bara för att alla har cykel betyder inte det att staden är bra att cykla i. Samanlagt tror jag att ungefär 5 meter av trondheim är plant, resten är otroligt brant! Nedför är visserligen ok, men med viss fara för sitt eget liv (dock har inte bromsarna visat några tendenser på att lägga av och det är en himla tur), men uppför är ren tortyr. Det finns inte en chans i världen att orka cykla upp för dessa backar. Den dag jag lyckas kommer jag ha lårmuskler som en...ja som en cyklist i Trondheim.
Puss på er!

Så går man i Norge

Jag tycker att här-går-man skylten är så rolig i Norge. Titta bara på hatten ;-) Han ser ut som någon slags detektiv eller nåt. Någon spännande bakgrundsmusik till så har man nästan en långfilm, eller ja kortfil iaf.
Det är kanske hatt som är inne i Norge...får försöka fixa en så att jag passar in :P

Sverige vs Norge

I förrgår hade vi en förelsäning för alla utbytesstudenter om Norge och dess kultur o.dyl. Den var faktiskt riktigt intressant och helt plötsligt inser man att vi nordbor kanske beter oss lite underligt i vissa situationer...men men. Hur som helst så kom föreläsaren in på förhållandet Sverige-Norge och sa då att de i norge helst vill ta ett spett och bända loss Norge från Sverige, och sen berättade han en typisk "Sverige-historia" aka "Norge-historia".
Efter föreläsningens slut talade jag med en man från Uganda och när jag sa att jag var svensk tittade han på mig med stora ögon och sa: "oh...are you allowed to be here? Don't they hate you swedes here in Norway?" Men jag lyckades hålla mig för skratt och berättade hur det egentligen ligger till. Trodde att alla hade fattat att det inte var på allvar...dock borde jag kanske gå under annan nationalitet i fortsättningen, isländsk kanske?!

Pussurur och kramurur fra Linneurrurirur

ingen kom till fjells på en flat vei

De senaste dagarna har det varit full rulle här i Trondheim. Skolan har ordnat aktiviteter och föreläsningar för alla utbytesstudenter. Idag var vi på vandring i ett område som heter bymarka och ligger ca 15 min med buss från centrum. (bilden) Där finns massor med vandringsleder och fin natur och jag kände mig som fisken i vattnet. Vandringsområdet ligger rätt högt så naturen har lite fjällkaraktär och alla utbytesstudenter hade pälsat på sig till tusen med mössor och täckjackor...haha de är så söta.

Hittills har jag inte träffat några andra svenskar här, men det kryllar av tyskar, fransmän och spanjorer. Sen är det folk från hela världen, tänk de som åker från japan eller australien till lilla kalla norge...imponerande! Själv så har jag hamnat någonstans mitt emellan utbytesstudent facket och norge facket. För visst är jag utbytesstudent men allt är så likt sverige så man känner sig typ som hemma. De talar om oss nordbor som exotiska varelser med underlig kultur. Dock måste jag ju erkänna att det känns rätt fint att få vara exotisk nångång ibland ;-) Jag kan emellertid erkänna att jag inte känner mig särskillt norsk. Idag insåg jag hur svår norskan kan vara ibland. Talade med en man från Tröndelag och han hade den underligaste dialekten jag har hört. Kunde inte förstå ett enda ord, men man kan alltid lösa sådana problem genom att nicka och se glad ut :P

De är så roliga i norge, t.o.m deras ordspråk är hurtiga. Lyssna bara på "ingen kom till fjells på en flat vei", som att det är det naturligaste i världen att gå till fjells. Det var rektor på skolan som sa de visa orden, han verkar vara en typiskt trevlig norsk man.

Förresten så har jag det mycket bra här i norgeland och städningen har jag helt lagt ner. Jag ska träna lite mer på att inte nudda golvet när jag dushar sen är det lugnt :P

Puss puss på er!

Med mor och syster på resa i grannlandet

Förra onsdagen begav sig mor, syster och jag ut på resa. Vi skulle bila upp genom Norge.
Onsdag morgon var vi redo för avfärd, eller nästintill redo. Jag hade fem stora väskor och de andra två lite lagom med packning så det var enkelt att inse att takbox var behövligt. Vi monterade vår lilla Thule enligt alla konstens regler och inser då att den lilla saken inte går att öppna, inte ens efter låsolja, moraliskt stöd från Robban (via tfn) och 20 minuters pillande. Men men takbox har man väl klarat sig utan i alla tider...så i vår inte allt för stora fiat klämde vi in mig, mamma, Ida, 7 st stora väskor , liggunderlag, kuddar, tält, spritkök och tre sovsäckar. Sen var det bara att åka =)
Norge låg där det förväntades ligga, och var precis så vackert och dimmigt som jag mindes det.

En av fjordarna, rakt upp och rakt ner...

Getter på vägarna. obs kolla in superfotografen själv in action =P
Man kan ju lätt tro att det bara sker get/får-möten på landsvägar...men inte i Norge här stöter man på dem på E6:an, livet blir på nåt sätt mer spännande då, framförallt för getterna =P









Syster yster tar sig en liten dusch i vattenfallet vi hade som granne en kväll. Det blev en blöt kväll!




Vår supersöta dockhushytte. Charmigt men otroligt smått. "Vi kallar dem tält" sa tjejjen i receptionen till mig, och det går att förstå varför.

Vattenfallet har ätit sig genom berget och vattnet är turkost!


Vad är väl en Norgeresa utan fiskkaker, potatismos och rödvin! (+ nugatti...)

Norge....

Och så var man äntligen här, i Norge. Efter några jättehärliga dagar med mor och syster så har jag nu blivit lämnad åt mitt öde i staden Trondheim.
Utan nästan några komplikationer lyckades jag (med moraliskt stöd från mor å syster) hämta ut min lägenhetsnyckel, ta mig till rätt hus och få upp all packning. Den syn som sedan möter oss i det gemensama köket är bland det värsta jag sätt. Disk, sopor, mjölk sen april å tusen andra oidentifierbara saker. Mitt rum var däremot helt ok, städat, men ungefär lika inspirerande som de flesta studentrum... När packningen var uppe så var det dags för familjen att bege sig mot Sverige. Många kramar och mycket tårar senare så var jag alltså själv. (Är det ok att gråta när man är 22?!)

Ja ja, inget blir bättre av att man sitter inne och tycker synd om sig själv i sitt skitiga kök så jag hängde på ett gäng andra utbytesstudenter och spelade lite volleyboll. Det var skönt att rensa tankarna ett tag, även om volleyboll uppenbarligen inte är min bästa sport...
Efter 2 timmars spelande så kände jag mig redo för att ta tag i städningen. Fick hjälp av min korridorsgranne tysken. Han har ett namn som jag glömt bort, men han var en hejjare på att skrubba =) Vi fick tillslut rätt bra ordning, men badrummet har vi inte ens börjat med... När jag dushade imorse så hade jag stora problem med att försöka undvika att stå på det äckliga golvet, men nu är alla kroppsdelar utom fötterna rena och det kan man väl ändå se som positivt =P

Nu ska jag dra mot skolan och försöka få ordning på saker och ting, sen ska jag och disktysken nog få ordning på dethär snuskhålet.

Puss å klem fra Norge