2009-02-20

knäskada = uttråkad = nystart

För att lyckas uteruppväcka min blogg, som hamnade i koma någon gång i December, har jag satsat stenhårt på HLR, återstår att se om det funkar...

Norge är supert! (för det mesta) Mycket snö, vänner från Sverige och ny lägenhet, kan det bli bättre?
Snön är överallt, framförallt är den där man ska gå. I Trondheim verkar de inte ha några plogbilar, dock har jag sett små ivriga norska farbröder med spadar så hoppet lever. När det är så mycket snö då ska man ju passa på att åka skidor, det har jag gjort. Slutsats:
Längdskidor - är inget för mig, man måste ju jobba så mycket för att ta sig någonstans.
Slalomskidor - Det är mer i min smak, det går fort, man får hjälp upp (läs lift) och det är vansinnigt roligt. Eller rättning, det är vansinnigt roligt ända tills man vrider knät typ 720 grader när man ska försöka sig på konstformen puderåkning. Jag satsade friskt ner för backen, och kom typ 15 m innan jag tappade kontrollen helt och fastnade med ena skidan och vred sen om kroppen ordentligt, och all den vridningen tog jag ut i knäleden. Typiskt dumt. Det gjorde så ont så jag inte visste var jag skulle ta vägen, blev dock räddad av min nya svenska bekantskap Hanna (som även hon pluggar i Trondheim). Därefter lyckades jag ta mig ner för backen, mestadels åkandes på högerskidan, för att sen inse att mer skidåkning idag verkar otroligt dumt. Erik (min KTH kompis Kristinas pojkvän) som är en otroligt driftig karl lyckades ragga upp en skoterkille till mig, tackar tackar. Sen blev det skoterfärd (nåt roligt i allt det knäiga) och påföljande ispåse. De resterande 4 timmarna roade jag mig med att sitta i värmestugan å titta på skidskytte utan ljud och med dålig bild, jag var måttligt nöjd, medan de andra lekte i snön. På kvällen så tyckte mina vettiga vänner (Kristina, Erik å Hanna) att dte nog var smartast att åka till sjukhuset trots allt. Det gjorde jag. Doktorns slutsats: sträckning av inre ledband och skadad meniskel. Uppskatad läkningstid: 6 veckor. SUCK!!!

Allt detta har alltså lätt till att jag nu återupplivat min blogg. Inget ont som inte... ja ni vet. Men jag är fortfarande bitter å otroligt uttråkad. Bara för att man inte kan träna så blir man otroligt träningssugen...tror dock att knät är på bättringsvägen. Egen uppskattad läkningstid: 1,5 v (det betyder 4 dagar till :D Har hört att det är väldigt smart att börja träna igen för tidigt å slita upp skadan igen, så det ska jag satsa på. Det är ju så alla riktiga idrottsstjärnor gör :P

1 kommentar:

HellaBella sa...

Inget ont som inte har något gott med sig...Ser fram emot fler inlägg ifrån sjuksängen, för du ligger väl till sängs och läser Barbara Cartland och äter praliner? ;O)