I och med försoningen kände jag att ett IKEA-besök var på sin plats. Att ta sig dit gick fint, även om mina ben var allt för trötta för att samarbeta i uppförsbackarna. Väl på IKEA fick vi belöning i form av kötbullemeny (eller jag fick köttbullar, å sykkel fick vänta utanför men han var nöjd). Sen var det då dags för själva shoppingen, och då kan det gå undan. En gul lånekasse fyller man väldigt fort upp...även i de lägen då man inte behöver något. Täcken, kuddar, påsklämmor, mattor, lakan, handukar, presentpapper m.m m.m När jag kommit ut genom kassorna kände jag mig fortfarande nöjd, och sykkel var lyckligt ovetande, men då vi möttes så insåg jag problemet. Hur i h****te ska vi ta oss hem?! Sykkel har ingen pakethållare, och min ryggsäck var full redan när vi kom till IKEA... Ja ja, bussen är för mesar, så med två fulla blåa IKEA-kassar (en på var sida på styret) började vår hemfärd. Det bör tilläggas att det regnade och att hela hemvägen består av uppförsbackar (6,5 km). Kassarna turades om att åka in i framhjulet, och mina ben kändes inte ett dugg starkare efter köttbullarna. Vi klarade det dock, vi kom hem till slut! :D
Här ser ni vad som inhandlades:
